Dunder har sedan dess varit med mig vid två dagars klövviltsjakt, då det sköts ett 20-tal grisar. En av dessa sköt jag för Indra på ståndskall när Dunder var med.
Så idag hade jag förhoppningar om att han skulle vara lite "varm i kläderna".

Första kontakten med vildsvin resulterade i några minuters ståndskall för Indra och Dunder. En av Henriks hundar anslöt och grisen gick loss. Mina hundar avbröt ganska snabbt men Henriks hund drev ut galten till Anders som fällde den med ett välriktat skott.

Nästa griskontakt var i mycket hög och tät vass. Indra, Dunder och en av Henriks hundar jobbade intensivt i den täta vassen. Efter överenskommelse över radion, med Henrik, skulle jag gå upp till ståndskallet. Jag kom mycket nära grisen som jag kunde se var stor, men jag hade svårt att avgöra om det var en sugga eller galt.  När man kommer så nära en gris i tät vegetation följer oftast hundarna med framför, vilka kommer farligt nära grisen.
På bara 4-5 meters håll gör grisen ett utfall mot Henriks hund och får i kull den. Indra går på framåt, varpå grisen gör ett nytt utfall mot henne och hon hinner inte undan. Indra flyr grisen bakåt och grisen tar då sikte på Dunder. Han flyr tjutandes bakom mig så grisen får vind på mig och släpper. Det är förmodligen det som räddar Dunder.
Grisen flyr nu från sin upptäckta fara med hundarna hack i häl, då ser jag köttsåret på baksidan av Indras lår.
Jag meddelar, övriga skyttar och hundförare, via radion att det måste röra sig om en galt, med tanke på Indra skada. En liten stund senare smäller det hos Henrik som skjutit en relativt stor galt. Betarna stack ut ca 5 cm.
När jag kom fram till Henrik stod alla hundarna och slet raggen av galten, som slutade sina dagar bara några meter från sjökanten. Vi fick lova att hämta den med båt.
Nu var det bara att traska upp till bilen och åka till veterinären för att få Indra sydd.
När jag återkom till jakten timmen senare var det ytterliggare några grisar skjutna och första såten avblåst.

I andra såten gick jag bara med Dunder, då Indra låg kvar hos veterinären. Dunder var märkbart tagen av galtens uppvaktning i första såten men återfick lite mod efter att ha fått lugga en felfärgade fjoling, som jag sköt helt utan hans medverkan.
Det sköts ytterliggare några vildsvin i denna såt som var dagens sista.

Indra hämtades sen eftermiddag med ett försvarligt antal stygn i låret men vid god vigör.

Med tanke på det 100-procentiga skyttet av Bjärven och Unos husse hoppas jag verkligen att TV programmet blir av. ;-)

Han var mycket stolt över vårt byte. Premiärduvan inspekterades både länge och väl. När ivern lagts över den första inapporterade duvan förstod Froste att duvorna kom någonstans ifrån och ville då vara med och titta efter dem. Han satt på min arm och såg duvorna komma, för att snabbt bli utbytt till hagelbössan precis innan de var i håll.

För att kunna ha full kontroll på Maja var kompisen Erik inte så svårövertalad som skytt, vilket han skötte med den äran!